.jpg)
Det hela började med att jag stod vid ett vägskäl i livet, blev tvungen att välja sida. Tungt till en början, men det känns bättre nu. Eftersom jag inte var mej själv under en period resluterade det negativt på jobbet såklart... inga chefer, en ny chef, flera uppsägningar, timmar drogs in etc. De är dock utrett, och upprättelse var på sin plats. Känns mkt skönt!
För att sedan fortsätta cirkusen, när man trodde att det inte kunde bli värre, går min älskade katt Lelle o blir sjuk för första ggn i sitt 13 åriga liv :(((( jag blir såklart helt förstörd o orkar inte med nånting annat under den perioden. Efter åtskilliga besök hos Gefle hund o katt praktik, med allt från penicillin till nedsövning så är han åter på rätt spår! Vilken lycka :)))) eftersom man bara kunnat ta en dag i taget, så har jag inte riktigt kunnat slappna av. Det har minst sagt varit en omtumlande period med mkt starka känslor! Flera ggr trodde jag att nu äre slut, det här är det sista jag fårse av min vän...........jag kommer att få frågan man fruktar, som man aldrig kan vara berädd på hur mkt man än försöker.
Efter det sista veterinärbesöket var jag medveten om att nu kanske jag inte får med honom hem igen. Det hade varit några dagar av förbättring, men sen kom det ett bakslag. Det bådade inte gott fick jag höra av många parter....och jag hade hjärtesorg! Men efteråt när jag fick ta med min vän hem igen, var min magkänsla så stark för att nu vänder det. Turen var åter på min sida :))) TACK för att du inte tog min älskade Lelle ännu, han o jag har mkt kvar att leva för.
Nånstans på vägen mitt i allt detta går mamma o bryter armen oxå! och det vet man, att man är beroende av två armar. Annars skulle man ej skapts med två :P Mellan att ta hand om katten, fick jag oxå åka o ta hand om ännu en sjukling. Man känner verkligen att man lever. För livet är inte en dans på rosor. Ett problem kommer sällan ensam som man säger. Tiden av prövningar resluterade i spänningshuvevärk som gick ända från axlarna till ut i öronen! haha ja helt sjukt...kunde inte sova o levde på alvedon där ett tag.
Men jag går starkare ur detta o med en högre överlevnadsvilja än förr. Efter regn kommer solsken, och det hoppas jag verkligen håller i sej :) Det är april o vår!! Ett vårskrik sitter på sin plats, eller vad säger ni? :) -weeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee
Jag vill oxå passa på att tacka alla som stöttat o ställt upp, speciellt till pappa o hans sambo Inga!!! Vilken klippa ni varit....jag står i tacksamhetsskuld till er :) utnyttja den väl hehe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar